En eftermiddag och kväll i vårat residens

Det här är inget generellt för vårt hushåll. Men de kvällarna det sker kan jag inte göra annat än att må lite extra bra (förutsatt jag har rätt humör när hemmadagen inleds.)

Sitter alldeles just nu med ett glas rött vin (mycket gott!) efter en två rätters middag. Läser veckans föreläsningar lite slentrianmässigt och bara njuter av livet. Saker och ting kanske kan bli ganska bra trots allt.

En handledare föreslog att man skulle skriva dagbok för att behålla sin naivitet och nyfikenhet. Man blir visst en aning cynisk av läkarprogrammet. No shit Sherlock. Men ändå. Jag vill behålla min naivitet. Jag vill behålla min nyfikenhet. Jag vill behålla det hos mig som jag anser är bra.

Men frågan är om naitivteten är så bra just inom den här yrket. Att bli cynisk kanske är precis vad man behöver. Jag har inte gått mer än några veckor och tvivlar redan på vad "målet" kan tänkas vara. Haha, så mycket för en revolution inom den yrkeskåren! Fast och andra sidan. Den här generationens läkare har en helt annan syn på saker och ting. T.ex. så försöker vi sparka igång en miljögrupp inom SA. (Något jag anser borde vara självklart men tji fick jag, sådant är inte helt självklart inom de medicinska yrkena.) Go miljön! ;)

Nervös

Jag är så otroligt nervös.

Allting känns så overkligt och konstigt. Jag är verkligen, verkligen nervös. Inför vad egentligen?

Det konstiga med den här nervositeten är att den nästan endast baserar sig på en rädsla inför människorna jag ska möta och hur jag kommer att reagera på det.

Det låter konstigt, men alla människor är anpassningsbara, och jag är extremt anpassningsbar. Problemet är att jag trivs väldigt bra med mig själv just nu. Förutom en eller annan liten detalj är jag ändå väldigt nöjd med min syn på saker och ting. Men jag har en historia av att påverkas av min omgivning, vilket ofta gör att den mer pompösa, arroganta versionen av mitt jag kliver fram som någon slags skyddsbarriär. Me no like.

Den stora rädslan ligger väl i att jag är rädd för att vantrivas i den sociala kretsen som just studier presenterar för en. Jag har gjort så i några perioder av mitt liv, vantrivas that is, och det är faktiskt inget roligt. Inget roligt alls.

Fast egentligen - om jag oroar mig för det här nu, vänder och vrider och analyserar det som jag gör nu, uppvisar inte det någon form av mognad och insikt? Jag kan bara hoppas på det.

Förhoppningsvis gör jag inte om min klassiker från första dagen i gymnasiet; trilla i trappan och falla handlöst framåt och slänga alla papper omkring mig. Klassisk slap-stick humor. And I did it.

Fredagsförmiddag - Att ordna upp sitt liv

Tänk vad snabbt allting förändras. Från att vara en någorlunda bra inkomstbringande heltidsarbetare, till att bli heltidsstudent med allt vad det innebär.

Den senaste veckan känns fruktansvärt luddig. Har inte riktigt fått grepp om situationen än, fast jag försöker. Har ringt om A-kassan och facket idag, allt för att försöka skära ner på utgifterna.

Kanske skall man börja matplanera ordentligt?

Det värsta är att jag inte alls har svårt att leva fattigt, tvärtom, jag är strikt uppfostrad med att klara mig på det mesta. (Även ifall min mor inte håller med om detta i dagsläget). Det är bara det att det har varit så skönt att inte behöva bry sig om just pengar för en gångs skull. Att inte behöva ha ångest för att man unnar sig ett spel man vill ha, eller att man med glädje kan bjuda vänner på middagar och fikor. Det kommer jag nog sakna mest. Att kunna bjuda på riktigt goda middagar.

Tänkte städa, dammsuga, svabba golvet och diska och vädra madrassen och... Ja vilken underbar dag att göra allt det här på. Det är faktiskt ganska skönt att få städat. Nu ska jag bara lyckas med att slita mig från datorn och QC. Damned be them treacherous web comics who lures me into laughter and joy!

p.s. Det är alltid roligt att lyssna på soundtrack till serier man fullkomligt uppslukats av :)

Politik

Har precis mottagit nästa nämndmötesprotokoll och satan vad tunt det var i jämförelse med hur tjockt det brukar vara.

Fast jag sitter som ersättare har jag alltid fått verka som tjänstgörande ersättare än så länge, på varje möte hittills. När jag tog det här uppdraget fick jag höra att jag minsann bara kunde luta mig tillbaka och bara lyssna och lära. Pfff.. Bullshit. Men vilken tur att jag är en engagerad människa så att jag faktiskt läser och försöker förstå protokollen innan jag dyker upp på mina möten.

Jag känner mig faktiskt ganska nöjd över hur livet är just nu. Hade någon frågat mig för en vecka sedan hade det varit piss, kräk och bajs -men nu efter en underbar helg med ljuvliga vänner och en fantastiskt rolig syster på besök, tillsammans med beskedet att jag faktiskt har en ärlig chans att komma in på läkarlinjen, ja... Så mycket endorfin som bara sprudlat i min kropp har jag inte känt på länge. Life loves me and I love life, all in mutual agreement!

Nej, nu ska jag spela lite spel och njuta av min lediga dag. So long lovers!

Ingen energi

Det är svårt idag.

Det är faktiskt väldigt svårt just idag. Jag kan för mitt liv inte motivera mig till någonting. Egentligen hade jag många planer för dagen men som det känns just nu vill jag bara dra täcket över huvudet och glömma allt.

Det absolut värsta är att jag sitter här ensam med alla mina tankar och funderingar.

Ska det bli en till höst med flertalet dödsfall?

Vad händer med Victoria nu?

Varför ska livet vara så fruktansvärt orättvist?

Varför ska femåringar förlora sina föräldrar?

Varför ska föräldrar behöva begrava sina barn?

Varför ska min älskade morbror behöva begrava sin dotter?

Och sen ansvaret. Vill jag sätta ett barn till världen som lider risken att förlora mig?

En femåring är så liten och så osäker. Man vet inte vart man ska ta vägen, vem som kan hjälpa en eller om det ens går att lindra den förlusten.

När jag tänker efter så vet jag inte själv hur jag klarade mig. Eller om jag ens har gjort det. Det är något speciellt med ens föräldrar. Du förlorar en del av dig själv när de försvinner.

En sak är säkert iallafall. Om jag lever det året jag fyller 32 kommer jag leva ett helvetiskt nyttigt och säkert liv. (Fast det ger inga garantier har jag ju märkt nu)

En onsdagseftermiddag

Att knäppa en öl i solen på balkongen är underskattat!

Att sedan ställa sig och vika tvätt med ölen i handen tillsammans med go musik är inte bara underskattat utan också underbart.

Jag skall träffa nya människor idag. Det kommer bli intressant, jag tänkte nämligen slänga mig rätt in i en ganska sammansvetsad krets av människor utan att egentligen bli inbjuden. Antingen blir det succé eller platt fall. Och jag kom just på att ölen jag dricker inte kommer att vara till någon hjälp direkt.

Jag får helt enkelt lita på att min charm hjälper mig. Eller att någon riddare i skinande rustning kliver in och hugger av mig tungan när jag för femte gången i rad kläcker ur mig något väldigt plumt.

Vi får se vad som händer.

En måndagsmorgon

Att vakna av att någon annan går till jobbet före dig, det är grejer det! Det händer mig så väldigt sällan att jag inte kan låta bli att njuta av det.

Att lite slött vända sig om och sova i en timme till. Att vakna och sedan ligga och dra sig i sängen och självklart uppta hela sängen också för att sedan fortsätta morgonen med eget musikval, konstig frukost, te och lite slösurfande.

Poängen med att vakna av att någon annan går till jobbet före dig är enkel. Du får ett försprång av lathet. Det spelar ingen roll att jag börjar 11 varje måndag. Har jag den andre kvar i sängen går jag inte upp förrens 10. Jag vaknar knappt före det att klockan ringer 10:02. Har jag däremot vaknat av ett gå-till-jobbet-hej då har jag några timmar jag kan lägga på att inte jobba. Och den känslan är ovärdelig!

Nu ska jag spendera de sista tio minuterna innan jobbet med att njuta av min egen lathet.